Familjen Burge har sorg

Den 12 januari lämnade vår far Claes-Bertil jordelivet.
Han hade då under ett antal veckor förvånat oss och vårdpersonal med att,trots alla förutsättningar, bara fortsätta leva vidare.
Att inte, under de sista veckorna, veta om man skulle möta en okontaktbar, döende fader, när man lade handen på dörrvredet för att stiga i hans hem... var svårt.
Varannandags kontakt-barhet avtog allteftersom och ett besök med kommunikation följdes av en dag utan någon som helst kontakt.
Detta kom sedan att följas av var tredjedags-kontakt dvs det tog fadern två dagar att samla energi...
Inte desto mindre var glädjen så himla stor när man stående framför sängen möttes av:
-Hej du !!!! 
Närminnet var sedan några år ganska dåligt men vad som hade hänt långt tillbaka var kristallklart och roligt för honom att berätta om... Hanna vet numer mycket om hans liv o upplevelser :)
87 år gammal med en cancer i magen och påtagliga andningsproblem förvånade han oss efterlevande och en underbar grupp vårdpersonal med att dels bara överleva men även att förmedla så mycket genuin uttalad tacksamhet och frid. 
Vi som har en djupare relation med fadern vet att han inte alltid var lätt att ha att göra med...
Moder Ulla skall ha alla fredspris som finns... och är nu den sista i släkten, ur denna generation, 87 år gamal.
Tack gode guden för denna, hennes, upprättelse !!!!!!
Sista veckan var inte pappa kontakbar och på personalens inrådan började vi vaka 11 januari, samma dag jag fyllde 62 år, och mamma var hos honom 22.45 den 12 januari (Lenas 54 födelsedag) när han drog  sitt sista andningstag.
Det känns så bra att mamma var tillsammans med honom i slutet eftersom sambandet mellan oss i familjen inte berott på formella kopplingar utan varit av känslomässiga band.

Min högst personliga uppfattning är att pappa inte hade tid för oss barn under och efter skillsmässan men att han med stigande ålder sökte sig tillbaka till oss och, säkerligen förvånad, konstaterade att han var efterlängtad och blev .. ÄKTA TACKSAM !!!
 
Jag som älsta barn lyser frid över vår fader... som hade kunnat gjort så väldigt mycket bättre men som även kunnat gjort väldigt mycket mer.... sämre. 
Han gjorde det bästa utifrån sin förutsättning........ 
 
Vi dvs ....Arvet från honom och moder Ulla är inte så dåligt.... Eller Hur :)
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Lars-Åke:

Classe, ett stort tack för dessa ord som ger en väldigt bra beskrivning av vårt liv med Pappa och Mamma. Såke

Svar: Tack Såke
clabu

2 Anna Edwartz:

Vill bara säga att du har en fin blogg och det är väldigt fint skrivet om din far ta hand om er och tänk på allt fint ni fick uppleva i hop med honom kram

Svar: Tack Anna. Kvar är minnena och jag tror.... Så länge någon minns finns man :)
clabu

Kommentera här: